Sjunde lakritsfestivalen i Stockholm

Den sjunde festivalen i Stockholm var nog den med mest ljud, eller oljud, för överallt lät det. Ljudet av över 11 000 människor som besökte festivalen klirrade dock fint i kassorna när all slags lakrits och lite till såldes. Men inte ens på provningarna kunde man komma undan oljudet som orsakades av Katy Perrys folk som passerade bakom den tunna tygväggen pratandes i walkie-talkien på söndag eftermiddag. Dagen innan var det Ylvis och när soundcheckandet kom igång då blev det lite svårt att höra vad föreläsarna försökte förmedlas.

marieproving
Först var jag och lyssnade på Marie Östlund, som håller lakritsprovningar hos Lakritsroten. Hon hade varor från företaget Beriksson med sig, så det var ju kvalitetsvaror och en bra bredd för en choklad- och lakritsprovning. Hon gjorde en levande framställning och parerade störningsljuden bra vilket var nödvändigt då inga mikrofoner fanns. En filmduk stod uppställd men den kom inte till användning under de två pass jag lyssnade på. Men som synes på tallriken var det en hel del godsaker.

Öl till lakrits, javisst! Pelle Pettersson från Nammi höll i nästa programpunkt och med hjälp av ölexperten Petter Winberg från De Klomp i Linköping visade de hur dessa två produkter kunde förenas och bli riktigt goda ihop. Här vare en hel del nytt för mig och gott när ölsorter som kombinerades med de olika lakritsbitarna (t ex Djupur med La Trappe Blond). Kul med en provning med två personer som bollade sina kunskaper emellan sig.

Sveriges Favoritlakrits kunde man rösta på nära den scen som fanns i ena hörnet. Men varorna fick man leta upp i respektive monter. Att Salmiakkolan från Desserter utan gränser skulle försvara sin titel för tredje gången var inte så förvånande när de hade sin monter nästan precis där man kom in. Gick man dessutom längs väggen till omröstningen så missade man de fyra andra nominerade. För Calle och saltlakritssåsen var en stark konkurrent och även Djupur så jag röstade på dem två också. Ja, man kunde rösta hur många gånger som helst. Så jag röstade sen på danska Lakrids D samt den finska gammaldags lakritsen Vanhan Viipurin…

Gick runt bland de cirka femtio utställarna (plus tio med glass eftersom Glassfestivalen hade eget utrymme men snöfallet utanför gjorde att det kändes som glassen var lite kall). Kunskapen var lite si och så och många montrar var beroende av att deras sakkunniga var på plats. Hade gärna hört mer om hur man odlar lakrits men den enda som kunde det var på språng just då.

Tog lite rörliga bilder med mobilen och klippte ihop dem utan större redigering för att fånga lite av allt som fanns. Så istället för Piff och Puff ska försöka berätta, tittar vi på filmen…

Som synes på filmen är ”Salt i sol” tillbaka, men frågan är hur lik den ursprungliga produkten är den så här 25 år senare.

Här finns en blogg (med bra foton!) som fick gå på pressvisningarna som lakritsambassadör.